onsdag 27 januari 2016

Ritåret är över - på återseende!

Dags att summera. Det blev inte en teckning varje dag, men väl många fler än en teckning varannan dag. 195 teckningar på 365 dagar. Och jag hittade tillbaka till sättet att tänka och lusten till att använda pennan. Jag är otroligt glad över att jag äntligen har kommit igång med både måleriet och i viss mån tecknandet! Lovar att skriva mer om det händer något ytterligare på den fronten.

Efter att ha tittat på mina tre år med projekt (det här, Onytt och En stund i skogen), kan jag konstatera att alla tre har lett till fantastiska insikter och påverkat mitt sätt att se på tillvaron ganska ordentligt. De har även rent konkret påverkat mitt liv i praktiken.

Några exempel:
  • Jag köper fortfarande inga nyproducerade kläder och en mycket större del av andra saker jag köper är begagnade. Så var det inte innan 2013.
  • Jag använder fortfarande (och tillverkar) min egna deodorant, även om jag ibland varierar med att låna makens för att variera för huden i längden.
  • Jag njuter större av att vistas i naturen och ser den tydligare när jag är ute.
  • Min favoritgran får fortfarande påhälsning av mig lite då och då. Den ger min kropp och själ både lugn och energi.
  • Mitt målande har kommit igång på allvar och känns nu som en naturlig del av min tillvaro, som det inte gjorde innan mitt rita-varje-dag-år.

Det första projektåret för tre år sen, (Onytt), är nog det som påverkat mitt liv mest och som mer än de andra hänger kvar i mitt sätt att tänka och leva än idag.

Jag har även insett att alla projekten skapat en stress under tiden som de pågått. En stress över att jag inte gjort det jag tänkt, inte levt upp till mina egna krav. En känsla av att ha misslyckats har ofta infunnit sig och varje år har inneburit revidering av reglerna, för att inte bli helt nedslagen. Jag har fått påminna mig själv att jag gör det av fri vilja. Själva bloggandet har också varit en stressfaktor, även om det är kul.

Därför blir det inget officiellt projektår för mig 2016. Jag har så många idéer om vad jag vill testa, men jag behöver slappna av och måste hejda mig. Jag kommer att skriva här och i de andra bloggarna lite då och då, när det känns som att det passar och att jag vill.

Ta hand varandra och glöm inte att även vara snäll mot dig själv.

söndag 10 januari 2016

In på upploppet

Då var det snart slut på det här. Jag satte igång i slutet av januari 2015, så jag väntar med summeringen.

Jag var med på en julmarknad i början av december! Stod där med sex stycken små målningar och en hel korg med virkade små påsar, som jag kallar "gullepungar".

195. Kvadratiska målningar.

Sålde ingen målning, men ett antal påsar och det var jättetrevligt! Det kändes även som ett steg framåt i min jakt på att bli mer produktiv och kreativ.

I övrigt tuffar måleriet på i sakta mak. En stor och tre små bilder som ingår i huvudprojektet är helt klara, en till är på väg att avslutas och fem ytterligare tar form. Två "kokosbollmålningar" är pågående och tre stycken helt fristående målningar är klara. Tre ytterligare fristående har påbörjats. De är större och kan bli lite vad som helst, vi får se ...

Dock har inte mycket blivit ritat på sistone. Några enstaka anfall av prick-till-prick och färgläggning i målarböckerna vi köpt under året. Men jag har som sagt bestämt mig för att inte förebrå mig själv för det.

tisdag 8 december 2015

Fortsättningen på en av de nya grenarna

Kokosbollen är en av dem, just nu ...

192. Kokosbollen utkast med hjälp av OH-apparat.
 
193. Kokosbollen forts, detalj.

194. Kokosbollen forts, detalj 2.

De här målningarna har redan ändrats väldigt mycket sen bilderna togs. Jag måste snart köpa mer färg! Och pannåer och penslar och ...


torsdag 12 november 2015

Början till det nya

Det var en teckning jag spontanköpte, utan att ha sett den, under Världens barn-insamlingen. En flicka på förskolan i Liden hade ritat - enligt reportern - "en kokosboll med färgglatt strössel". Det lät så fantastiskt, så jag och en av teknikerna bjöd över varandra i direktsändning och jag vann.

När jag till slut fick teckningen blev jag så inspirerad, att det satte igång en massa processer i huvudet. Om jag ställer ut bilderna någon gång, så ska jag bjuda in Junie, som hon heter. Teckningen finns med på bild i direktrapporteringen här, hos P4 Västernorrland, Sveriges Radio.

torsdag 5 november 2015

Från dalen och uppåt

Det finns så mycket jag lägger på mina axlar: måste rita varje dag, blogga om ritandet, jobba flitigt, motionera mer, skapa, städa, vara glad, tvätta, ta nya tag, ta ansvar ... När livet inte fungerar på det sätt man vill, då är det svårt att bära upp alla de där bitarna. Axlarna håller liksom inte.

Jag är så glad att jag kommit igång med måleriet, men samtidigt tyngs jag av att jag tecknar mer sällan och inte heller skriver här så ofta. Men syftet var att öva upp min förmåga att teckna, att producera fler bilder och stimulera kreativiteten och det syftet är uppfyllt. Då borde jag inte känna tyngden på axlarna. Inte av det där med ritandet, i alla fall.

Men det gör jag. Av det och av en massa annat.

Nu ska jag försöka släppa det.

Därför blir det kanske lite annorlunda inlägg här, resten av året. På vilket sätt vet jag inte, men jag hoppas det kommer att kännas lustfyllt och inte som en tyngd på mina axlar.

måndag 26 oktober 2015

måndag 12 oktober 2015

Så här började det

187. En av starterna.
188. Detalj av en fortsättning.

Så skönt att få känna flytet igen! Jag har inte riktigt kläm på det än, tycker jag ändå, men det kommer så smått. Och nu träffar Madde regelbundet för att måla. Jag ger inte upp nu!