Ritåret är över - på återseende!

Dags att summera. Det blev inte en teckning varje dag, men väl många fler än en teckning varannan dag. 195 teckningar på 365 dagar. Och jag hittade tillbaka till sättet att tänka och lusten till att använda pennan. Jag är otroligt glad över att jag äntligen har kommit igång med både måleriet och i viss mån tecknandet! Lovar att skriva mer om det händer något ytterligare på den fronten.

Efter att ha tittat på mina tre år med projekt (det här, Onytt och En stund i skogen), kan jag konstatera att alla tre har lett till fantastiska insikter och påverkat mitt sätt att se på tillvaron ganska ordentligt. De har även rent konkret påverkat mitt liv i praktiken.

Några exempel:

• Jag köper fortfarande inga nyproducerade kläder och en mycket större del av andra saker jag köper är begagnade. Så var det inte innan 2013.
• Jag använder fortfarande (och tillverkar) min egna deodorant, även om jag ibland varierar med att låna makens för att variera för huden i längden.
• Jag njuter större av att vistas i naturen och ser den tydligare när jag är ute.
• Min favoritgran får fortfarande påhälsning av mig lite då och då. Den ger min kropp och själ både lugn och energi.
• Mitt målande har kommit igång på allvar och känns nu som en naturlig del av min tillvaro, som det inte gjorde innan mitt rita-varje-dag-år.

Det första projektåret för tre år sen, (Onytt), är nog det som påverkat mitt liv mest och som mer än de andra hänger kvar i mitt sätt att tänka och leva än idag.

Jag har även insett att alla projekten skapat en stress under tiden som de pågått. En stress över att jag inte gjort det jag tänkt, inte levt upp till mina egna krav. En känsla av att ha misslyckats har ofta infunnit sig och varje år har inneburit revidering av reglerna, för att inte bli helt nedslagen. Jag har fått påminna mig själv att jag gör det av fri vilja. Själva bloggandet har också varit en stressfaktor, även om det är kul.

Därför blir det inget officiellt projektår för mig 2016. Jag har så många idéer om vad jag vill testa, men jag behöver slappna av och måste hejda mig. Jag kommer att skriva här och i de andra bloggarna lite då och då, när det känns som att det passar och att jag vill.

Ta hand om varandra och glöm inte att även vara snäll mot dig själv.